Jag lever

Om någon undrar så lever jag faktiskt.

Spenderade julen nere i Skåneland med mamma och Håkan. Självklart träffade jag pappa också. Det var skönt att få lite nanna+gubbe tid när det fanns barnpassning. Vi var ute och gick flera kvällar och spenderade en hel dag för oss själva med sushi, shopping och bio. Underbart! :) Mamma ville ha en massa fixat på datorn så jag gick i taket för det fins inget tråkigare än att fixa datorer, speciellt som man fixat dem en gång tidigare ;)
Håkan fick en basstation i julklapp men det visade sig att hans batteri i laptoppen var kaputt :(

Vi kom hem dec 30 och nyårsafton spenderade vi med att handla, äta en massa god sushi och sedan räkor under kvällen. Vi kom isäng vid 23.40 och låg och väntade på att fyrverkerierna skulle sluta (vilket de gjorde 00.18) så vi kunde sova. Ja, vi börjar väl bli gamla eller något :)

Det nya året så här långt har vi mest bara slappat, spelat dataspel med mera. Imorgon skall Tovah gå på dagis och det blir att jobba några dagar.

Den 25/1 bär det iväg igen. Denna gång till USA, Florida för lite jobb. Lustigt nog så hatar Kåre Orlando medans jag älskar det. :)

Tsunamin har väl inte gått någon förbi och jag känner två personer som försvunnit, Ante Jämtlid som tidigare arbetade på Marratech och senast var chef för II i Åre. Den andre är Björn Weinz, VD Zait IT här i Luleå. Björn och jag var med i IT-delegation från Norrbotten 1998. Mycket trevlig herre. En klar förlust. Båda två försvann i Kauh Lak. De två första dagarna efter Tsunamin så kände jag mig ganska oberörd men sedan small det till och jag blev riktigt deppig, vilket höll i sig ändå tills igår egentligen. Man blir väl lite avtrubbad men samtidigt mycket berörd. Satt imorse på toaletten och tittade igenom Aftonbladets lista över försvunna och det var tungt. De uppdaterar listan med info om folk kommer till rätta och jag visste att Björn och Ante fanns med på sista sidan (sidan 8), men ändå tittade jag igenom alla sidor istället för att hoppa direkt dit. Det var liksom för att dra ut på hoppet en del. Kanske de var upphittade. I bådas fall så var stora delar av familj med bland de försvunna. Det är helt ofattbart det som hänt.

En skrämmande detalj var att jag läste under julhelgen Chrichton senaste bok (spoiler...) och där handlade det bland annat om miljöterrorism där terrorister försökte skapa en tsunami för som skulle träffa USAs västkust. Detta läste jag samma dag som det ofattbara hände i Asien! Helt otroligt sammanträffande, eller hur?!

På tal om att älska olika ställen i världen så älskar jag nog de flesta, förrutom Bangkok. Jag tycker om att resa. Anmärkning: resa för mig är när man får lite tid att studera det lokala livet och göra lite saker. Min senaste tjänsteresa till Stuttgart var ju inte så kul eftersom det vara i princip bara hotell, flyg och möte. Inget mer.

Energimässigt så har det nya året börjat mer än förträffligt. Jag har inte varit så här pigg på många månader. Känns jätteskönt.

Nu skall jag hoppa isäng och läsa lite på Stephen Kings senaste, Black House. Har läst 1/5 och den är lite konstigt skriven. Mycket miljöbeskrivningar, på ett mycket kreativt sätt måste medges men jag är en person som gillar att det händer saker och samtal i böckerna. Inte bara beskrivningar av vad som händer. Hårfin skillnad kanske men ändock en skillnad.

Gonatt!