Nu var det dags att åka hem. Vi tog det lite lugnt på förmiddagen och åt frukost och efter det så dumpade jag barnen i barnrummet och packade ihop alla våra miljoner saker. Vad det blir snabbt rörigt med två vilda barn! I alla fall 1025 var vi ute ur rummet och dumpade vårt bagage i det överfyllda bagagerummet. Tyvärr så regnade det på oss denna sista dag så vi klädde upp oss i full krigsmundering och gick ner till vår lilla stenstrand för att bygga lite stentorn, men ack så besvikna vi blev när vi såg att vattnet i Abiskojåkken hade stigit och det fanns ingen strand längre. Vi plaskade omkring lite innan vi gick tillbaka till stationen och åt lite lunch innan det var dags att ta tåget.
Tåget kom nästan i tid (bara några minuter för sent) och iväg åkte vi, vi kom till Abisko östra några minuter senare och åkte vidare ytterligare några minuter innan tåget plötsligt stannar. Puuuuuufffffffffff (visst ja, det är inget tuff tuff tåg men ni förstår nog ändå). Ingen information, ingen restaurang öppen (eftersom det inte kom på någon personal i Björkliden eftersom Narviktåget var försenat). Vad som hade hänt var att Nvarvikståget hade dragit ner kraftledningen till tågen i Stordalen och det fanns ingen spänning längre och det hela blev ganska tråkigt (man behöver lite spänning i livet). Efter en stund backade vi tillbaka till Abisko Östra och väntade på vidare besked, vilket tyvärr var att vi måste stiga av och vänta på bussen som skall ta oss till Luleå men vi fick i alla fall en kopp kaffe och en kanelbulle. Regn, vänta, inget skoj. Bussen kom 1530 och vi åkte iväg och 21600 sekunder senare kom vi fram till Luleå C. Som tur var skulle chauffören tillbaka till Kiruna så vi fick extra transport till Aurorum så vi slapp åka taxi.
Två gånger fick jag komplimanger från okända äldre damer som tyckte jag har så duktiga barn och deras pappa var så duktig. == Stolt pappa! :)
Vad duktiga barnen är som knatar sådana sträckor. Vad tyckte Tovah om barnvandringen? Skall se om jag kan försöka pricka in lite ledighet till avslutningen och ta med barnen upp. Nu är det bara några veckor kvar innan jag själv förhoppningsvis kommer fram till Abisko men då hinner jag ju inte njuta av omgivningen direkt.