År 1798 ansökte bergsrådet och friherren Samuel Gustaf Hermelin om att vid Östra Selet vid ”Selelfven” få anlägga en hytta med tillhörande stångjärnssmedja.
För att anlägga och driva ett järnbruk krävdes mycket kapital, därför återfanns bruksägarna i de högre stånden. Samuel Gustaf Hermelin var baron. År 1810 övertogs bruket av Hermelins svåger greve Sandels (historiskt känd som generalmajor från slaget vid Vitabro). Som kronan på verket blev 1818 kung Karl XIV Johan ägare! Bruket kvarstod i kunglig ägo fram till slutet av 1850-talet. Nästa årtionde övertogs det av gruvbolaget Gällivara AB. Bolaget satsade på förnyelse och ombyggnation och Selet blev den största arbetsplatsen i Norrbotten. År 1881 bodde så många som 354 personer på Selets bruk. Men brukets framtid var snart all, processen var föråldrad. År 1897 upphörde driften i Selet och en 99-årig epok var över.
Idag är det en mycket trevlig plats med raststugor, grillplatser, ved och toaletter. Mycket mysigt ställe.
Resterna av masugnen. Det gick 40.000 liter kol för att smälta 127 l järn.
Raststugorna
Oj så många gånger jag åkt förbi skylten till Selets Bruk men aldrig svängt in vare sig på cykelturer eller bilfärder förbi. Ser jättemysigt ut.
Om man följer vägen till Ale (och Luleå) från Selet någon kilomter så kommer man också till Selets Bruk fast på en asfaltsväg. Funkar fint att parkera sin cykel och gå 50m på en stig till bruket.
Får ta mig någon tur från mitt håll då, brukade ofta cykla på den sidan älven förrförra sommaren men då så sent på kvällarna att det var nästan mörkt ute. Kanske tom kan ta mig en tur till fots. Enkel väg är det 2,3 mil så det skulle bli en heldagstur fram och tillbaka. Bra uppvärmning för sommarens låglandsled. Eller så får jag se till att få skjuts hem :-)