Idag var jag ute och knallade omkring i mörka skåneskogar med sällskap av en mycket skarp måne på himlen.
Så skönt att få vandra omkring med sina egna tankar. Se öppna kalhyggen och skiftningar mellan olika typer av skog, vissa ljusa och andra mörka som natten.
Nästan 1 mil blev det på stigar, vägar och på känn rätt ut i stiglöst land. Skönt i kroppen efteråt och känns så rätt att klampa omkring i kängor och mina Vidda.
Skogen är så annorlunda från Luleå men det jag gillar bäst här i lilla byn är att man inte hör bilar. I Luleå hör man bilar var man än är tyvärr. Ljudförstörelse.
Lugn i kroppen är skönt.
Leave a comment