Efter en skön promenad i skogen inser jag återigen hur vackert det är här uppe i norr. Snön ligger tjock och varm på träden och när man lägger sig på marken och stirrar upp mot himlen mellan stammarna så är det svart att inte känna sig lite poetisk och varm i hjärtat.
Snö å snö du fina vän, tack för att kramar mig i skogen och tar min stress ifrån mig. Tack för att du lyser upp mitt liv med din vithet. Tack för att finns och stannar hos mig.
Leave a comment