Att vara här och nu är något man måste öva på, mycket. Eller kommer man någon till till ett plan när man alltid är det utan att tänka på det? Behövs det kanske en katalysator? En person som hjälper en? En träningskompis??
Ligger här i min mormors rum och tittar mig omkring. Tittar på mönstret i taklampan, den mörka tavlan som visar ett landskap i vad som ser ut som England med ett litet hus och en stenbro, ser kristallrosen på bordet bredvid mig, symaskinen och mammas tavla med en hästsko bland annat på.
Känner inte för att stiga upp, bara ligga här hela dagen och läsa en bok och tänka.
// Jag tänker alltså finns jag.
Om två timmar bär set dock iväg mot Jönköping för att hämta trollen. Mina gullungar som jag inte sett på en vecka.
Nu tycker min kropp att det är att stiga upp plötsligt för hungern brände till i magen.
Hoppas ni får en i underbar dag allesammans och kom ihåg att vara här och nu. En dag i sänder och glöm inte att ta vara på nära och kära. Skicka en virtuell kram. Säg att du gillade vad någon gjorde. Försök sprida positivism omkring dig! Låt oss tillsammans göra fler glada på jorden.
Leave a comment