Jag och 5 rektorer från Luleå har hamnat i Austin, Texas för att delta i SxSW Education, SXSWedu. Dag ett av konferensen är avklarad och det första intrycker är tyvärr besvikelse. Jag hade ställt in mig på en stor "full" konferens där man fick slåss för platserna och en massa människor. Det är så stora SXSW Interactive har beskrivits för mig. Istället håller vi till i en gigantiskt konferenscentra där för få deltagare gör att det känns glest och öde.
Sessionerna är många parallella men tyvärr så är det svårt att hitta några riktiga guldkorn. De sessioner jag deltog i var samtliga väldigt ytliga och känslan av att "jag kan ju redan detta" infann sig om och om igen. Jag trodde det skulle vara mera djup men instället är det väldigt mycket intro med t.ex. demonstrationer av CS Unplugged, Python och Raspberry Pi, hur man jobbar med iPads i skolan med mera....
Stopp nu... såååå dåligt var det inte under första dagen. Visst finns det intressanta sessioner och intressanta människor här. T.ex. sessionen om en flickskola där de infört Making brett och visade om och om igen att ett Makerspace gjorde att tjejerna på skolan kunde realisera sina tankar. Fritt citat:
"Before we had a Makerspace, there was no point in trying to invent new things. With the Makerspace I can try to actually create my ideas and show them for real."
Det är ju lite spännande eller hur? Genom att Makerspacet finns på skolan så kan eleverna realisera sina idéer och skapa nya saker. They get empowered. Mycket viktigt.
Eller killarna som driver en svindyr sommarskola där man betalar närmare 10000 för en vecka och lär sig saker som att programmera, göra film, etc. De har 22 kontor över USA och Canada och verkar leva gott på det fastän de bara har aktivitet på sommaren. De får elever främst Nordamerika men även lite rikare elever från Europa som skickas dit av sina föräldrar. Fascinerande.
Träffade lite trevliga människor, lärare och lärarstudenter. En kul sak i USA är att folket folk direkt tar kontakt. De pratar i rulltrappan eller kommer och sätter sig vid ens bord på lunchen även om det inte är fullt överallt. Mycket trevligt.
Nu är det dags att stiga upp i vårt supermysiga hotell, The Pearl och äta frukost. Hotellet har 10 rum och det är som att bo hemma hos någon. Massor med mysiga prylar, en lounge med mera. Mycket familjärt och ligger i ett område där man kan gå ute på kvällen (till skillnad från mina kollegor som hamnade i ett stoooort hotell på fel sida av motorvägen med massor av uteliggare så de vågar inte åka lokaltrafiken).
Nu är det dags att stiga upp i vårt supermysiga hotell, The Pearl och äta frukost. Hotellet har 10 rum och det är som att bo hemma hos någon. Massor med mysiga prylar, en lounge med mera. Mycket familjärt och ligger i ett område där man kan gå ute på kvällen (till skillnad från mina kollegor som hamnade i ett stoooort hotell på fel sida av motorvägen med massor av uteliggare så de vågar inte åka lokaltrafiken).
Mer kommer senare men nu måste jag äta.... Ha det bra!
Här är jag och Agneta och den obligatoriska fotoväggen!
Leave a comment