HPV Sverige

Styra med benen

Flevobike.

Midjestyrda liggcyklar är inte så vanliga. De omgärdas av blodiga historier om hur folk kört omkull efter att ha förlorat herraväldet eller i lindrigare fall helt enkelt inte lyckats lära sig att cykla på dem. Har en sådan cykel någon framtid?

En historia har den i alla fall och för liggcykelsammanhang till och med en lång historia. Den första kommersiellt framgångsrika midjestyrda liggcykeln heter Flevobike. Cykeln växte fram i händerna på Johan Vrielink som i mitten av 1980-talet arbetade som lärare på en yrkesskola i Dronten, Nederländerna.

Han hade blivit inspirerad av ett par experimentcyklar, bland annat triken A och cha-cha bike. Johan Vrielink byggde vidare på grundidéerna och lyckades skapa en cykel som var förhållandevis enkel att bygga. Flevobiken byggdes (och byggs än) av fyrkantsrör i stål vilket gör konstruktionen robust och ganska tung. På skolan blev det en tradition att eleverna som byggt sina examenscyklar tillsammans gjorde en cykeltur i grannskapet.

Numera har Flevobiken fått flera efterföljare. Liggcyklar med midjestyrd konstruktion finns i olika varianter och utföranden, på två och tre hjul. Så gott som alla är hembyggen. Bland gör-det-själv projekten är Jürgen Mages python den kanske mest kända. Håller intresset i sig kommer vi kanske att få se en ny kommersiell midjestyrd cykel inom en inte alltför avlägsen framtid.

Glöm balansen

En flevobike är midjestyrd men det innebär inte att man styr den med sin midja. Namnet kommer snarare av att cykelns ram är tvådelad och förenad med en led. Precis som på en traditionell liggcykel ligger man stilla med överkroppen och låter benen sköta trampandet. Skillnaden är att här trampar benen inte bara, utan genom att svänga benen åt endera hållet ändrar man också körriktning.

Första tanken när jag provar Flevobiken är "balans". Har jag balanssinnet som krävs? Det är ingen god taktik att ställa sig den frågan. Balans är resultatet av hur vi förflyttar vår tyngdpunkt och det sker utan att vi tänker på eller styr denna process, exempelvis när vi går. Skulle vi noggrant tänka på och analysera gåendet, som är en mycket sammansatt och komplex rörelse, skulle vi få stora problem att ta oss fram. Därför är det bara framförandet av cykeln man ska koncentrera sig på när man provar midjestyrt. Ett pedalvarv, och så nästa och ett till. Balansen inrättar sig efter de nya premisserna och blir pö om pö allt säkrare.

Följ cykeln dit den vill

Två råd hade jag nytta av när jag började träningen. Det första var att se rakt fram mot horisonten. Tittar du på dina fötter tappar du snabbt koncentrationen. En variant är att tänka sig att det står en vinsch långt framför cykeln. Från vinschen går en vajer som är fäst längst fram på cykeln. När du ställt in pedalerna i "power position" (ca fem i fem) och trycker på, tänker du att vinschmotorn startar och börjar dra in vajern. Den här mentala bilden kan underlätta de första försöken.

Nästa råd jag fick var "Att cykla Flevobike är en esoterisk sysselsättning". Det innebär att man inte ska sätta sig på cykeln och försöka styra den på samma sätt som man styr en vanlig cykel. Här sker styrningen genom att man tänker sig åt det håll man vill sedan kommer man dit. Den nybörjare som försöker styra antingen med fötterna eller med händerna känner strax hur han eller hon kämpar mot sin egen kropp plus tidigare nämnda tyngdpunkt, och behöver strax sätta ner foten i marken. I början är det istället bäst att följa cykeln dit den vill. När man väl behärskar tekniken kan man naturligtvis styra dit man önskar.

Armarna kan man med fördel hålla rakt ut åt sidorna. För att behålla balansen är detta mycket effektivare än att ha dem på styret. En van cyklist på sin midjestyrda cykel håller styret med lätt hand (eller inte alls). Den midjestyrda cykelns konstruktion gör handtagen till en plats lämplig att vila händerna och sköta reglagen, men inte att styra med. Därtill använder man benen.

Kontraproduktiv underlighet

Men belackarna då? Ja, det finns de inom hpv-gemenskapen som inte tar midjestyrda cyklar riktigt på allvar. Exempelvis skriver 1997 Ian Feldman på IHPVAs diskussionsforum att Flevobiken för utvecklingen bakåt för liggcyklarna i och med att väldigt få människor klarar att sätta sig på den och cykla iväg. Detta, menade han, skulle skrämma folk från alla typer av liggcyklar och förstärka deras rykte som svårcyklade. Flevobiken är en "kontraproduktiv underlighet", skrev Ian Feldman.

Midjestyrda cyklar tar längre tid att lära sig, det är helt klart. Men är det en nackdel? Visst kan det se farligt ut när någon ger sig på att försöka cykla en Flevo. Men det var ju likadant när vi var små och skulle lära oss cykla första tvåhjulingen. Det gick inte heller på fem minuter. Istället är midjestyrda cyklar en utmaning som låter oss återuppleva glädjen i att lära oss cykla.

När man väl behärskar tekniken kan midjestyrda cyklar användas för touring, racing, pendling och allt det man har en traditionell liggcykel till. Flevobike och dess arvtagare blir kanske aldrig brukscyklar för gemene man, men som hpv-er borde de genom sin enkla konstruktion och unika körupplevelse ha en självklar plats i cykelstallet.

Olaf Johansson

Några länkar om midjestyrt:

http://flevofan.ligfiets.net
http://www.python-lowracer.de/
http://www.airbike.de/

Postat av olaf datum september 18, 2005 05:43 EM