HPVSheriff comes to town...

Söndagen den 2 november hade Stockholmsliggisterna sällsynt tillfälle att få träffa självaste HPVSheriffen Mats Nilsson från Umeå, som var i huvudstaden delvis för att åka runt i rulltrappor på varuhusen och därigenom uppfylla sin årliga "storstadsbesökskvot" (när man samlat på sig tillräckligt med poäng, kan ma tydligen utkvittera våffeljärn eller något, alla frågor till Mats direkt). Och inte bara träffa, vi ordnade en till Hans Ära speciellt komponerad Rundtur också!

Förutom Mats, sex av oss trotsade det milda och soliga vädret (Mikael Blyborg, Roland Carlsson, Frederik Van De Walle, Lars Viebke, Johnny Viklund och undertecknad), medan Krister Spolander och Bo Dellensten kom enbart för att hälsa på (Mats hälsade tillbaka), och vinka oss av. Vi möttes kl. 10:30 vid Bofills Båge, Fatbursparken (nedanför Medborgarplatsen, Televerket/GulaSidorna karta 40 ruta F3), parkerade cyklarna mitt i gångstråket så att förbipasserande fick sakta ner och kryssa emellan, därmed beundra på nära håll, nämligen: Frederiks helkåpade velomobil (här med Mikael i cockpiten); två trikes; två bakåtlutade SWB, och en upprätt LWB liggis, min gamla Roulandt, för dagen med Mats vid spakarna. Bättre väder kunde vi knappast önska oss, ljust och ovanligt milt för årstiden, och då speciellt efter vinterouvertyren en vecka tidigare.

Efter några trepartskvartssamtal (se brevid) rullade vi så i väg. Turen gick via Åsögatan - Fjällgatan - Skeppsborn - Arsenalsgatan - Nybroviken och Strandvägen till Djurgården; sedan förbi Waldemarsudde till Biskopsudden, mot Norra Djurgården, Gärdet och vidare i Stockholms gröna periferi. Det var bedårande vackert ute, som om årstidsborgarrådet Annika Billström (s) bemödat sig särskilt för våran skull. Ytteliggare plus var att vi den dagen lyckades hålla koll på Lars på kolfiberliggisen, som annars brukar "vika av" mot outforskade cykelödesmarker så fort tillfälle gives. Mats verkade trivas han med, fast man såg det på honom, att det var liksom inte det han åkt ner till fjollträsk inte. Här skulle det åkas åtminstone Katarinahissen, om inte samtliga trappor på PUB, NK och ÅHLENS på en och samma dag, inte trampa runt i vegetationen som vore det en nyhet för honom (han verkade dock uppskatta avsaknad av mygg). Som tur var kom vi snart till kaffestugan på Stora Skuggan, där han lungnade ner sig, praktiskt taget direkt efter att ha tagit sig en kaffesil.

Det säger sig självt att våra sex avvikande Fantastiska Velocipeder, och inte minst Dess Magnifikt Maskulina Trampare, väckte intresse, avund och förundran hos andra kaffegäster där, här exempliferad av en retorisk fråga från en dam i bästa tantåldern: "är det Konstiga Cykelklubben kanske?" Vad svarar man på sånt, i den mån man överhuvudtaget nedlåter sig till det? "Nej, Riktiga Cykelklubben, förstås!".

Nåväl, sista styrketåren uppdruckna, småsparvarna matade med brödsmulorna, färden går vidare mot Lappkärrsberget där vi vänder tillbaka till civilisationen förbi Natuhistoriska Riksmuseet, Veterinärhögskolan och Brunnsviken. Därefter en sväng genom Hagaparken, numera en del av Ekoparken runt hela Brunnsviken. STOPP STOPP STOPP, eller snarare NÖDSTOPP vid Koppartälten, där Mats skulle INGET  SNACK  OM  SAKEN  fotograferas för eftervärlden, avsaknad av rulltrapslikande tingestar till trots (titta så nöjd han ser ut! halva Umeå gnisslar nu säkert tänderna över hans uppenbart temporära prominens. Till det har jag bara att säga pantha rei Mats, pantha rei det var på latin).

Vi lämnar den vackra parken via porten och viadukten över E4:an vid Haga Norra trampandes i sakta mak genom Norra Kyrkogården mot Solnavägen och Nortull. Därefter raka vägen ner till Kungsholmen, eller, som vi numera säger, Västermalm (det ni!); närmare sagt till Västermalms Galleria med stadens  nyaste  rulltrappor  (det ni!). Där avslutar vi dagens drygt tremilslånga utflykt; klockan har då hunnit bli runt halv fyra. Men innan vi sa våra velajöss, stod vi en bra stund med cyklarna på trottoaren och småpratade. Och då inträffar följande mycket tråkiga händelse som sänker ner betyget för utflykten rejält -- jag ber er alla hålla emotionerna i schack tills ni läst färdigt.

Det kommer nämligen en tjej, med cykelhjälm och allt, och frågar efter de hoppfällbara korgarna som jag monterat på pakethållaren på Godoten (så heter nämligen min trike efter Samuel Becketts "I väntan på Godot".) Jag förklarar att jag köpt dem i Danmark, men att man kan beställa dem via nätet; hon skriver upp URL:et, och så glider samtalet in på liggisarna. Hon har ju aldrig sett en sådan, än mindre fått provsitta.

VILKET HON GÖR HÄR OCH NU. Mats, som står brevid, vädrar medlemsragg direkt, trampar på Stora Norrlandscharmreglaget[tm], och försöker värva henne. Då kommer Mr. X  fram ur våran grupp (namnet ej utsatt för att skydda den skyldige), och BÖRJAR  TRÅKA  UT  HENNE  MED  TEKNIKSNACKET!!!!!. Effektivitetsgrader hitådit, kadens med potens, ekertjafs. Och detta från en som har svetsat om sina vevarmar till 210 (tvåhundratie) milimeter!!!! Inte att undra på tjejen trampade snart sin väg och det utan att teckna medlemskapet.

Så går det till när amatörer blandar sig in i leken där proffsen simmar. Låt det vara en varning, en läxa och/eller foder till eftertanke FÖRE nästa publika medlemsträff var som helst i landet - innan starten utse alltid en

OFFICIELL  TALESMAN  MED  RÄTT
  ATT  FÖRKUNNA KOMFORTEVANGELIET.
 
 

Vid tangentbordet
< < < Tillbaka till bloggen.
Ian Foto: Frederik Van De Walle, Johnny Viklund, Ian Feldman, Klas Meadows